Utsikter mot Undergången

(English below)

En utställning med ett flertal dioraman i miniatyr. Ljus, ljud, video och objekt. Musik av Jon Ekström.

Hur kan en tala om katastrofer utan att vara för likgiltig, naiv, alarmistisk eller populistisk? I utställningen Utsikter mot undergången intresserar sig Anna Lidberg för oro över katastrofer och hur den kan lamslå eller uppmana till motstånd.

I installationsserien Utsikter mot undergången eftersträvas en stämning av något stillsamt vackert, ödesmättat och varsamt skevt Olika ljuskällor riktas mot föremål och scenografier, vars skuggor skapar horisonter med igenkännbara former från svenska skogar och landskap. Ett bildspråk som ibland rövas bort av nationalistiska viljor, då oron för det hotfulla bakom horisonten riktas mot främlingen.

Verkens titlar visas som push-notiser på mobiltelefoner. Bland dem finns offentliga katastrofer som Antibiotikaresistens, Fascism och Klimatkatastrof, men också de personligare Demens och Hemlöshet. Anna Lidberg har valt titlarna utifrån rädslor hon själv har känt på. Situationer som kan innebära slutet för världen eller för personer som står oss nära. De innebär förändringar som är plågsamma att föreställa sig. Själva rädslan har dessutom en tänkbart farlig potential då rädda människor kan agera irrationellt.

Över utställningen spelas musik som låter som hämtad ur en science fiction-film. Vyerna i installationerna inspireras av, och skiljer sig från, hur post-apokalyps brukar porträtteras. Det finns inga ruiner från mänskligt liv, inga tecken på en strid. Kanske för att civilisationen inte ligger i ruiner eller för att bildens utsnitt inte avslöjar i vilket skick civilisationen befinner sig. Installationerna kan också vara gestaltningar av den utsikt en människa blickat ut över under sina oroliga funderingar. De är blandningar av efteråt och innan, av scenen och kulisserna, av föreställningar och utsikter.

Ljudspåret finns att lyssna på som album här. Av Jon Ekström/Dödsvarg. Suicide Records

Videodokumentation från Avesta Art 2021 kan ses här.

Conceptions of Ruin

Exhibition compiled of mixed media miniature dioramas. Video, light, sound and objects. Music by Jon Ekström

The installation series Conceptions of Ruin is an attempt to linger on the idea of the unthinkable. To allow oneself a moment of fear. To act, in a sequence of events where a catastrophic ending is preventable. Or, to cope in a process that seems inevitable – without succumbing to grief or becoming paralyzed in horror. The installations are not providing a solution. Rather, they are trying to imagine an Afterwards, and a will to act in a Before. It’s about how those two concepts probably aren’t sufficient to describe possible courses of destruction, which could be sudden or slowly dripping or cyclical. Here, destruction is a term to describe either a social disaster or a personal state of illness. A headline or a secret. The installations seek a mood of quiet beauty and desolation. Different light sources are aimed at objects and scenes. The shadows cast create horizons, with recognizable forms from Swedish forests and landscapes: forms that are sometimes held hostage by nationalism, where the fear of a threat behind the horizon is redirected towards the stranger. The views portrayed in the installations are inspired by, but differ from, usual portrayals of a post-apocalyptic world. There are no ruins of human life, no signs of battle. Perhaps it is because this civilization is not in ruins, and the images are simply a panoramic view over the forest, next to a town. Or maybe because the installations are figurations of what lay in front of an anxious person, at the moment of contemplation. Together, they form a whole that consists of mixtures of after and before, of the stage and behind the curtain, of conceptions and ruins.

Listen to the soundtrack here. By Jon Ekström/Dödsvarg. Suicide Records